"en bra förebild för etniska minoriteter i Sverige"

Vid genrepet träffar Urbanlife även en av de andra artisterna vid evenemanget, Beverly Glenn, en erfaren sångerska med gospelrötter. När Urbanlife frågar om hennes ålder svarar hon att hon är erfaren nog att inte berätta men hon delar vänligt med sig av en del fakta om sin bakgrund. Hon föddes och växte upp i Columbus, Ohio och kom till Sverige 1964 för att turnera i svenska folkparker med ett Rhythm & Blues band och det slutade med att hon stannade i Sverige.

När det gäller Obama så pekar Beverly på hans beslutsamhet och hans förmåga att nå ut med sina mål, drömmar och visioner till folket som en av hans starkaste förmågor som politiker. Sett från den svenska horisonten känner hon att Barack Obama kan vara en bra förebild för etniska minoriteter i Sverige men samtidigt har hon sina tvivel när det gäller möjligheten att få se “svensk Obama” i framtiden. Trots sina tvivel berättar Beverly Glenn med ett leende om hur glad och stolt hon är över att få bevittna den historiska händelsen när en svart man tar över presidentposten i hennes födelseland.

På dagen för evenemanget beger sig teamet från Urbanlife (bestående av redakören Andy Collins, reportern Christian Hofverberg och fotografen Veri Betnér) bakom scenen för att få en chans att prata med några av artisterna. Den första artisten vi pratar med är den multibegåvade artisten, sångerskan, skådespelerskan och regissören Sharon Dyall.

– Det känns så viktigt att vara här och jag blev så glad när Cyndee frågade om jag ville uppträda här, säger hon. Utan tvekan fortsätter Sharon Dyall att berätta hur glad hon är över att uppträda med ”tjejerna” på galan.

“Tjejerna” som hon så fint refererar till är hennes kollegor och vänner sedan många år i Stockholm City Damkör. Förutom henne själv är medlemmarna Cyndee Peters, Gladys del Pilar, Consuelo del Pilar, Jessica Folcker, Kayo, Beverly Glenn och Vivian Cardinal.  Alla är erfarna och välkända sångerskor.

– Jag får en stark känsla av gemenskap eftersom jag uppträder med mina “systrar” i kväll och eftersom vi gör det här för ett syfte. Jag hoppas också att Barack Obamas installation som president kan ge styrka till människor här i Sverige, särskilt etniska minoriteter, och att det stora medieuppbådet kring honom kan hjälpa till att minska en del av fördomarna som svarta tvingas möta, säger Sharon Dyall tankfullt innan hon skyndar tillbaka för att sätta igång med repetitionerna på scenen.

Strax efter Dyall dyker en annan talangfull artist upp. Sångskrivaren, producenten och vokalisten Aaron Phiri kommer in, dragandes på en barnvagn medan en av hans två barn hänger på hans arm. Aaron Phiri har även en bakgrund som MC så är det inte förvånande att han har massor att säga.

– Jag föddes i Zambia, flyttade till Storbritannien när jag var elva och kom till Sverige 1996,  berättar han. När han tillfrågas om hur han känner inför att uppträda på kvällens evenemang erkänner han att han är lite rädd på grund av, enligt honom själv, dåliga förberedelser. Med det sagt säger han vidare att som tur är så är han bokad för att använda sina kunskaper som MC så han känner sig bekväm med att använda de egenskaper som är naturliga för honom som artist.

Aaron Phiris syn på att Obama blir president är blandad. Å ena sidan känner han att det är en riktigt stor händelse, oslagbar genom historien och en seger för människan. Men å andra sidan är han rädd att den symboliska meningen av att Obama vunnit valet och att ha blivit den första afroamerikanska presidenten ska överskugga ett större perspektiv. Ett större perspektiv som i det här fallet innefattar situationen för svarta som grupp men också USA som land.

- Men jag har tillbringat helgen med några vänner som är konspirationsteoretiker så jag försöker att fokusera på de mer positiva sakerna nu, säger han med ett skratt.

Han tycker att Barack Obama verkar vara väldigt ärlig i sin vilja att förändra saker men han säger också att för att kunna göra det behöver Obama mycket mod och en hel del skydd.

- Jag har vuxit upp i ett afrikanskt land så jag är förstås van vid att se svarta ledare men man kan inte förneka betydelsen av att få en svart president i det mest mäktiga landet i världen.