Är svenska ungdomar så nöjda med sina liv att bara pengar eller sex kan ge dem inspiration till musik/rap texter?
Vad hände med ord som verkligen reflekterade din livsstil och din kamp mot orättvisor?
Jag kanske inte borde peka finger mot enbart Sverige eftersom musiktexter tycks ha blivit lidande sedan Public Enemy splittrades.
Timbuktu leder vägen för dagens sociala kommentarer från svenska ungdomar, men det borde finnas gott om energi till musik och poesi i områden som Rosengård, Tensta eller Gottsunda. Låt mig ge lite inspiration från en av Storbritanniens bästa poeter Linton Kwesi Johnson.
Det mesta av hans texter är politiska, och handlar främst om erfarenheterna från att vara afrikansk-karibisk i Storbritannien. "Att skriva var en politisk handling och poesi var ett kulturellt vapen.."., berättade han för en intervjuare 2008. Detta är skrivet på 70-talet men är fortfarande mycket kraftfullt, och även om jag är emot våld, så kan jag inte fördöma andan.
we gonna smash their brains in cause they ain't got nofink in 'em we gonna smash their brains in cause they ain't got nofink in 'em
some a dem say dem a niggah haytah an' some a dem say dem a black beatah some a dem say dem a black stabbah an' some a dem say dem a paki bashah
fashist an di attack noh baddah worry 'bout dat fashist an di attack wi wi' fite dem back fashist an di attack den wi countah-attack fashist an di attack den wi drive dem back
we gonna smash their brains in cause they ain't got nofink in 'em we gonna smash their brains in cause they ain't got nofink in 'em
Musik 