Musik | Recension: Angie Stone |
| Skrivet av Christian Hofverberg |
| 2010-02-28 21:30 |
 Vid Urbanlifes intervju tidigare på dagen så har Angie Stone förklarat sin starka popularitet bland kvinnor. Konserten på kvällen bekräftar hennes ord. Publiken utgörs nämligen till största delen av kvinnor. De killar som är där tar inte ens chansen att höras i singeln I ain’t hearin’ U, när Angie Stone med stort tålamod försöker locka fram några sångtoner hos dem i en liten “battle” med tjejerna. Kvinnorna och Angie Stone vinner den tävlingen på teknisk knockout.  Om det är för att kompensera förlorarna eller om det är för budskapet i sig är svårt att avgöra, men bästa framträdandet för kvällen kommer när Angie med kraft och själ bjuder publiken på både Brotha och Brotha del 2. Just då så spelar följetongen Berns och dålig ljudkvalitet ingen roll. Dock känns det märkligt att få personer som kan tänkas ingå i begreppet “brotha” eller överhuvudtaget betraktas som urban-publik faktiskt är där på konserten. Men annars är spelningen på Berns tyvärr inte den soulfest den skulle kunna vara. Med Maxwells konsert i bakhuvudet så når Angie Stone inte upp till de nivåer som man som gäst förväntar sig. Ett exempel är när Stone tillsammans med bandet drar upp tempot med låten Lovers’ Ghetto men hennes röst drunknar i ljudet från instrumenten. Det är nästan så att man önskar sig att Camp Lo skulle springa ut på scenen, ropandes “This is it what, Luchini pourin’ from the sky…” Möjligen är det den begynnande förkylningen, som Angie Stone nämnt tidigare på dagen, som gör att hon lämnar allt för mycket av sången till sina körsångerskor. En av dem, Keisha Jackson, är dotter till soullegenden Millie Jackson. Tyvärr verkar inte publiken riktigt ha koll på vem denna legend är så applåderna till Keisha känns mer pliktskyldiga än genuina. Körsångerskorna sjunger dock fantastiskt men det är Angie Stone som publiken kommit för att se och höra. Konserten avslutas med Wish I didn’t miss you. Låten blir visserligen en rolig lektion i släktskapet mellan afrikansk-amerikanska och karibiska musikgenres då Stone och hennes musiker spelar den i bland annat en reggaeversion och jazzversion, men än mer en bekräftelse på att publiken inte fått chansen att uppleva en Angie Stone i toppform.  Något mer än godkänt kan därför betyget för Angie Stones konsert på Berns denna lördagskväll inte bli. Hela arrangemanget dras dessutom ner en smula av förbandet S.T.I.C.S. som trots en tydlig potential mer framstår som hobbymusiker än de hiphop/soul-stjärnor som de faktiskt skulle kunna bli.  Urbanlife fotograf: Ola Hedin |
Kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post