|
Sida 1 av 2 Jag tror att det var en Smother Brothers rutin som berättade historien om en man som föll i ett fat av choklad. För att påkalla hjälp skrek han ”Eld!” Varför? Därför att vem skulle ha kommit om han skrek “Choklad”?
I våra till synes oupphörliga försök att förlora vår alltför gedigna kroppshydda söker vi hjälp hos bantningsexperter som syns i eftermiddagarnas talkshower, månadsmagasin, löpsedlar och de otaliga informationsannonserna. Vi söker genom det senaste bantningsprogrammet och forskningsrapporterna i ett oupphörligt försök att hitta den hemliga ingrediensen som ska smälta fettet men ändå ge oss nöje som vi inte behöver ha dåligt samvete över. Vi kanske skriker ”Eld!” för att få hjälp, men det vi egentligen vill ha är choklad.
Och nu har de gett det till oss. Utan att lura vår diet eller ljuga för vårt inre så kan vi ärligt citera nya forskningsrapporter som säger att vissa delar av mörk choklad är bra för oss. Vilken triumf!
Godiva och Nestle och Hershey och Cadbury är inte våra fiender trots allt. Deras dekadenta bitar är dietens motsvarighet till work-out – något vi gör som får oss att bli friska och smala. Som Woody Allen lovade i ”Sleeper”, vetenskapen har slutligen bevisat att skräpmat är bra för oss. Det är en bantares dröm, en otrolig fantasi som förvandlar bantningsskräck till njutningsorgier.
Vakna upp och känn lukten av (svart, osötat) kaffe! Har choklad en plats i en hälsosam, välbalanserad kost? Möjligtvis. Inkluderas det i något seriöst viktnedgångsprogram? Definitivt inte. Nyckeln i alla hundratals dieter där ute är att öka aktiviteten och minska antalet kalorier. Oavsett vilken typ av hälsosamma substanser det kan innehålla så innehåller choklad allt för många kalorier för att inkluderas i någon viktnedgångsplan som kan förväntas ha någon framgång.
Vi viktväktare är så lättlurade, så naiva, så desperata efter avkoppling från de tråkiga bantningsrutinerna att vi grabbar tag i varje halmstrå som lovar ett avbrott i vårt elände. Vi omfamnar varje koncept eller substans som kommer att göra oss mänskliga igen. Vi raderar ut våra skuldkänslor med den säkra vetskapen att vi bara följer direktiven från objektiva forskare.
En av mina arbetskamrater bakar massor av godbitar och tar med dem till jobbet för att sälja till personalen som en affär vid sidan av. Hon informerar stolt sina potentiella kunder om att hon bara använder mörk choklad som har bevisats vara hälsosam. Gänget blir vilt och köper varje vecka hela hennes lager av kakor och tårta. Medan de mumsar i sig sina snacks med tusentals kalorier suckar de av tillfredsställelse över att det de äter är hälsosamt och näringsrikt.
Som en röst i det vilda påminner jag dem om att hälsosamt snacks som grönsaker eller frukt skulle ge samma fördelar men också skulle undvika midjeutökningen. Allesammans försäkrar mig glatt om att jag inte är uppdaterad när det gäller näring och att det är bevisat att vägen till hälsa är att äta mörk choklad och att jag borde göra detsamma.
Vad håller vi på med?
Jag tittar omkring mig på kvinnor klart yngre än vad jag är, allt från klädsamt knubbiga till sjukligt feta. (Okej, där finns en eller två smala som äter allt de vill men de är det sällsynta undantaget i varje grupp, även om de är dem vi alla avundas.) Det är svårt att försonas med synen av en rund kvinna, med ögon stängda av njutning, framskjutande käkar som ett koncept av optimal vikt och hälsa.
Vad håller vi på med? Vi lurar oss själva igen. Vi har övertygat oss själva om att så länge något vi äter har fått näringsvärde så är det ok för oss att äta det. Vi glömmer lägligt energi in/energi ut ekvationen som är basen för stabil och hälsosam vikt. Vi undviker flitigt vår hemliga vetskap om att det smala och normalviktiga ibland kan njuta av kan inte vi på bantningsdiet unna oss. Vi försäkrar oss själva att överdrifter är nödvändiga för att vi ska kunna hålla vår moral uppe och hjälpa oss att stanna kvar på dieten.
Vilken diet? Varje bantningsplan som lovar oss att vi kan äta allt vi vill (och vi vill ha massor) av all mat, och aldrig känna minsta hunger är helt enkelt lurendrejeri. Att begränsa vårt matintag innebär nödvändigtvis att vi inte kan fortsätta äta på samma sätt som vi har gjort – kom ihåg, det var det som gjorde oss feta från början.
|
Kommentarer
Tycker att folk är för fixerade vid att sänka sin vikt nuförtiden, folk som inte alls behöver banta gör det iallafall. Tänk en värld helt utan tjocka kvinnor :shock: skräck!!!
RSS-flöde för kommentarer på denna post