För många unga afro/amerikanska män, förstärks de negativa åsikterna om dem, förevigade i de negativa stereotyperna skapade av media, eftersom många omges av mörkhyade män som passar in på den negativa stereotypen.

Att se mörkhyade män som narkotikahandlare och värdelösa pappor leder några till att tro att de inte är riktiga mörkhyade män om de inte lever ett liv i negativitet.

Den bild av afro/amerikanska män i filmer som ”Waiting to Exhale” och ”Diary of a Mad Black Woman” har lett till att många mörkhyade kvinnor inte tror att det finns några bra mörkhyade män, och att de dåliga männen är orsaken till turbulensen som ibland existerar i mörkhyade förhållanden.

Men två kommande film, ”The Pursuit of Happyness” med Will Smith och hans son Jaden i huvudrollerna, och ”Diary of a Tired Black Man” av första gång filmmakaren Tim Alexander, försöker ändra stereotyperna genom att porträttera mörkhyade män från en broders perspektiv.

Will Smith’s roll i ”The Pursuit of Happyness” är baserad på den sanna historien om Chris Gardner, en ensamstående pappa som förvandlar hans liv från hemlös till multi-miljonär. Uppfostrad av en ensamstående mor, så visste Gardner redan i tidig ålder att han ville vara ständig närvarande i hans sons liv.

Trots att han saknade många materiella ägodelar och rikedom så predikade hans mor, Bettye Jean Gardner, till hennes barn att de en dag kunde bli miljonär. Efter en period inom det militära, flyttade Gardner till San Francisco för att göra karriär som försäljare av medicinsk utrustning.

Med inkomst knappt tillräcklig till att försörja sin flickvän och son, förändrades Gardners liv drastiskt när han träffade en Ferrari-ägare och aktiemäklare som tjänade $80.000 i månaden. Influerad av hans samtal med aktiemäklaren slutar han sitt jobb för att starta en karriär på Wall Street.

Han övertygade ett företag att ge honom en chans, trots att han hade hoppat av skolan och saknade erforderlig utbildning. Tyvärr insåg han vid ankomst till sin första dag på jobbet, att mannen som hade anställt honom inte längre arbetade där, och att hans tillfälle hade slutat med honom.

Gardener lyckades få ett jobb med en aktiemäklare, men kunde inte leva på sitt pensionat, eftersom de inte tillät barn, och därför hamnade de utan tak över huvudet. När han fick sova på platser som offentliga parker med sin unga son på ryggen så kom Gardner ihåg lärdomarna som hans mor undervisade, och med många böner och hängivenhet, kunde Gardner så småningom ta sin son från offentliga parker till en takvåning.

Tim Alexanders första film, ”Diary of a Tired Black Man” började med en tre-minuters klipp som satte ihop för att helt enkelt visa några unga mörkhyade skådespelare han hade arbetat med.
Frustrerad av misslyckade relationer, som involverade vad han kallar "arga systrar," försökte Alexander att skriva ett kort manus som skulle bli den mörkhyade mannens svar till nyliga ”puckla på män” filmer.

Trots att han är väl medveten om att många afro amerikanska kvinnor står inför utmaningar att ta itu med okänsliga mörkhyade män, så ville Alexander presentera det faktum att det finns många goda bröder ute där.

Många skulle gärna vilja bli tillsammans med sina ideal systrar, men på grund av sådana saker som negativa attityder, hamnar de i ett vägskäl i sin hantering av mörkhyade kvinnor.  Klippet centreras på James som besöker hans ex-frus hus för att hämta sin dotter, åtföljd av en kvinnlig följeslagare som råkar vara vit. Hans ex-fru och hennes vänner bombarderar honom med förolämpningar för att han dejtar en vit kvinna och säger att han gick den vägen, eftersom han inte kunde hantera en stark svart kvinna.

.

James skyller på mörkhyade kvinnor och för deras oförmåga att hålla en man på sin ilska och böjelse för drama. Även om Alexander's klipp har blivit mycket omstridd i de afro/amerikanska samhället, sade han att hans film inte fokuserar på alla mörkhyade kvinnor, bara dem som tar med ilska ifrån tidigare relationer till nya situationer, och så småningom kör bort goda män.

Filmmakaren anser att många av de frågor som mörkhyade kvinnor har med sina manliga motsvarigheter direkt återspeglar ett helt liv av att höra negativa stereotyper om mörkhyade män.

Oavsett om de hör det från sina mödrar eller media, så har många afro/amerikanska kvinnor fördomar om mörkhyade män, och när de äntligen möter ett bra mörkhyad man, så tror de att något är fel med dem eftersom de inte är vana vid positiva förhållanden mellan mörkhyade män och kvinnor.

Dessvärre är många vana vid otrohet och misshandel som de bevittnade deras mödrar och kära stå ut med i händerna på mörkhyade män, och när det inte finns någon dramatik i sina relationer, försöker de uppfinna den, som får många mörkhyade män för att söka efter kärlek på andra ställen.

[BACK]