Afrikaner och afrikanska diasporas har levt i Sverige sedan 1300-talet. Denna orientering i den närvaron är resultatet av många personliga intervjuer och muntliga historier som jag har lyssnat till från människor sedan min ankomst 1968. Den fullständiga historien kommer förmodligen aldrig att fullföljas eller ens berättas och därav min föreslagna titel här ovan. En mer detaljerad historia kommer en dag att skrivas. Tills dess är jag glad att lämna över dessa bitar till nästa generations amatörhistorieberättare som kan utveckla dem i detalj. För dessa bitar skulle jag vilja rikta ett varmt och ärligt tack till: Karl Andreasson, Ronald B. Antoine, Charles Campbell (Danmark), Ylva Eggehorn, Don-Franklin Desesaure, McKinley Ruffin och Lena Sawyer. Det är dedikerat till memoarerna för Vernon Boggs, Herbert Gentry och Paula Watson. M. A. Diakité
“BLÅA MÄN” I SVERIGE
Trots dess avstånd från den atlantiska slavhandelstriangeln så är varken afrikaner eller afrikanska diasporas främlingar gentemot de svenska kusterna. 2 nationens tidiga historia av global byteshandel och dess enda karibiska koloni, St Bartholomew gav stor ekonomisk vinst till svenska skeppsbyggare, segeltillverkare, exportörer av saltat nötkött, järnkedjor och annan hårdvara som användes av slavhandlande nationer. Biprodukten från den atlantiska slavhandeln inkluderade en ihållande. om än liten rännil av afrikaner och diasporas som var i tjänst hos, eller tillgängliga för rika svenskar. 3 Några användes som hembiträden i gentlemäns och aristokraters hem men det finns också skrivna berättelser om "blå män" som tjänstgjorde i svenska arméer, av svarta kvinnor i kloster och av svarta hembiträden i kungliga palats. 4 Trots att Sverige officiellt var fritt från slavar så ansågs det vara en utmaning att ha en svart pojke eller flicka i huset: det var en av många symboler på personens förmåga att "tämja barbaren".
Följaktligen kan många skrivna berättelser om svarta i Sverige sedan 1300-talet hittas hos svenska familjer och i arkiv på museum, kyrkböcker och på flygblad för någon gatushow. 5 Många av beskrivningarna av afrikaner och afrikanska diasporas på den tiden jämförde dem med monster, djävlar eller med någon från en ociviliserad värld.
Från “Barbar” till Lakej
Sveriges mest kända afrikanska diaspora av alla var en man känd som Adolf Badin (också känd som Couschi) som föddes som slav i en dansk koloni, Saint Croix år 1747.
Han köptes för $10 och fördes till Europa av en dansk sjökapten, och han gavs till slut till Sveriges drottning Lovisa Ulrika som en gåva år 1757.
Drottningen som hade läst Jean-Jacques Rousseaus bok om utbildning, Èmil, ville experimentera med en uppfostran fri från samhällets hämningar och sen omvandla personen till "civiliserad".
I åratal tilläts Badin att ströva runt fritt i slottet så "naturligt" som det gick, ett privilegium som inkluderade tillgång till en lekkamrat i hans egen ålder som en dag skulle bli kung Gustav III. Till sist bestämde drottningen att det var dags att "europeisera" honom. 6 Han undervisades i hovets språk (franska, tyska och latin) av Sveriges pionjärer inom utbildning, konverterade till kristendomen och gavs namnet Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albert Badin.
Framgången med Badin var bevis för hovet och sociala ingenjörer på den tiden att till och med den värsta barbaren kunde utbildas. Hans förmåga att lära blev en hörnsten i argumentet för att bevisa att utbildning även kunde tas emot av den vanliga mannen, ett argument som ledde till utbildning för alla, inte bara adel och kungligheter. En handfull svenska historieberättare som har skrivit något om Badin bortser från den rollen han hade vid hovet och föredrar att kalla honom det vanliga namnet som gavs många afrikanska diasporas i Europa på den tiden: "Morianen". 7
Adolf Badin skulle gå från att vara "lakej" vid Holstein-Gottorp's hov till att bli en betitlad person vid hovet hos kund Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika (1751-17), och hos deras äldste son, som också var hans barndomsvän, kung Gustav III. Han blev medlem av hovets ärade societet och gavs titeln rådgivare.
Andra uppgifter han hade var att hålla drottningen sällskap vid diplomatiska uppdrag, hovets schackspelare, vandringsrådgivare, den som förutsade vädret och, under dess mest sårbara period, dess beskyddare. På order från drottningen på hennes dödsbädd förstörde han känsliga anteckningar om hennes äldste son Gustav III. 8 Istället för att förlora sitt huvud för detta förlät kungen honom med tårar i sina ögon på grund av sin barndoms uppfostran. Badin var den enda person som kunde tilltala kungen i första person (som "du). 9
Adolf Badin blev till slut den som tog hand om tre kungliga slitt, hade ett bibliotek med 800 böcker och var gift två gånger till aristokratiska damer men efterlämnade inga barn. Han var populär bland hovets damer och det ryktades till och med att han hade ett barn med kung Gustav III:s syster, prinsessan Sophia Albertina, men det står inte i några officiella listor eller i hans biografi. 10
Badin överlevde en av de mest turbulenta perioderna vid den svenska hovintrigen. När hans beskyddare, drottningen, dog år 1782 lämnades han över till kung Gustav III, som till slut mördades i sitt eget slott år 1792. Han var också närvarande under regimerna av de nästa två svenska monarkerna, Gustav IV Adolf (1792/1796 - 1809) och Karl XIII (1809 –1818), men hans roll vid deras hov är oklar.
När han dog år 1822 var han omkring 75 år gammal.
Fortsättningen följer nästa månad
1 Madubuko Diakité föddes i New York City år 1940, men har levt i Sverige sedan 1968. Med examenspoäng från Stockholms och Lunds universitet är Mr. Diakité i nuläget en forskare i juridik kring mänskliga rättigheter vid Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter och mänsklig lag. Han är utgivare av Lundian Magazine (www.thelundian.com). 2 Genom denna artikel inkluderar frasen "afrikaner och afrikanska diasporas" kontinentaler, folk från karibiska öar och nordafrikaner av afrikanskt ursprung. M.A. Diakité. 3 Ingvar Svanberg & Mattias Tydén: Tusen år av Invandring, en svensk Kulturhistoria (Stockholm, 1992) p. 177. 4 Ola Larsmo i en synopsis av hans bok, Maroonberget (Stockholm, 1995). Tillgänglig på svenska på: www.olalarsmo.com Också genom telefonsamtal med Ylva Eggehorn, Liljekonvaljekungen, (Stockholm,2000) år 2005. 5Larsmo, Ibid. 6 Ibid. 7 Från telefonsamtal med Mr. Donald Clayborne från Perris, CA år 1985. Mr. Clayborne bodde i Sverige mellan 1969 och 1987 och genomförde mycket efterforskning om Badin i Sverige och Danmark. Han är författare av ett opublicerat filmmanus om Badin. 8 Ola Larsmo, Ibid. 9 Ibid. 10 Ibid.
Fascinating. It is time for the Morianen to rise and be heard. With the opportunity they have had, we might one day hear somebody being invited to Stokholm to receive The Prize. Till then, send us more info on our dear brothers and sisters :roll:: .
Afrohistoria 
Kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post