Home 
Music Reggae/Dancehall One Love!
Music Reggae/Dancehall One Love!
| One Love! |
| Written by Serah Sosseh |
| Wednesday, 12 August 2009 22:28 |
 Med spänning och entusiasm väntar tusentals människor varje år på att få uppleva grymma live uppträdanden av sina favoritartister på Uppsala Reggae Festival. Och det känns i luften. Även om förra årets polisinsatser hade en klart negativ påverkan på artister, besökare och festivalcrew, så deltog jag på festivalen med positivitet och gott humör, i riktig reggae anda. Den första festivaldagen började lugnt i år med endast svenska artister på scen. Vår egna kokoo girl, Jaqee öppnade festivalen på huvudscenen och därefter följde Hailee, Syster Sol, Rootvälta, Kultiration och Svenska Akademin. Den hängivna publikskaran groovade glatt, men det kändes mer som en uppvärmning inför de kommande kvällarna.  Atmosfären var skön som den brukar vara på Reggae festivalen. Familjer på picnic, mysiga par på filtar, reggaeentusiaster, festivalentusiaster, och alla andra som kommit för att njuta av good vibes fanns på plats. Försäljartälten med hantverk och kläder låg tätt intill varandra, och matstånden erbjöd bland annat jamaikanskt, thailändskt och mexikanskt. Däremot saknades det mer italfood för vegetarianerna.Årets festivaltema var Life is Great, och bjöd på en del olika reggae aktiviteter att pyssla med under dagarna. Reggaefotbollen var i full gång redan tidig eftermiddag, och man kunde gå på Reggaeföreläsning, Reggaebio och Reggaegalleri om det behagade. Men min personliga favorit var ändå Barnens ö. I ett litet tält mitt emellan sportmode och godisremmar fanns en plats för småbarn och deras föräldrar att stoja eller vila upp sig på. Minst en farsa sågs ta en välbehövlig siesta. Ett stort plus på Barnens ö var att de lånade ut öronskydd i miniatyr. På fredagen fortsatte baktakterna eka över Uppsala Stad med sköningen Junior Kelly och stjärnskottet Collie Buddz i spetsen. Publiken deltog med förtjusning och kvällen fortsatte med storheter som Third World och Don Carlos på huvud scenen. Andra tajta akter var svenska Roots Circus, holländska Ziggi & The Rennaisance Band och jamaikanerna Rootz Underground. Stort big up till Finland som skickade sitt största ljudsystem Komposti Sound! Kvällens final, och min egen favorit Ky-Mani Marley, gav oss sitt starka vanliga själv med sitt genuina sound. Och även om han helst står på egna ben idag, så fick publiken sina ofrånkomliga Bob covers levererade i verklig Marley spirit. Fredagsnatten avslutades med David ”Ram Jam” Rodigan, en 58 år gammal dj och galenpanna från England. Han har idag en av världens mest kända reggaeshower på radio, och trots att han ser ut som en sådan där äldre man på tunnelbanan med en tråkig portfölj, nördglasögon och flint, så har han inte låtit sig förgubbas. Han var hypast av alla. Genomsvettig hoppade han fram och tillbaka på scen framför skivspelarna och fick varenda dreadhead, blondinbella och dancehall diva med sig ända fram till klockan tre på natten. Vilken kväll! Uppsalas sista, och klart soligaste festivaldag, drogs igång av Sveriges reggaefarbror nummer ett, Governor Andy. Etana upplyfte oss sedan med ljuvliga toner följt av bland andra Lutan Fyah, Hoffmaestro & Chraa, Junior Natural & Solomon Allstars, Heptones och Göteborg-etiopiska duon Nazarenes. På kvällen rusade Busy Signal- och T.O.K.-fans in för att hinna se sina idoler showa.  När natten hade fallit över staden steg fredsambassadören Alpha Blondy upp på scen och spelade sina välbekanta reggaetoner för oss. Hans musik skildrar inte allt för sällan samhällets orättvisor, varav vissa självupplevda polistrakasserier. Efter sista konserten på lördagsnatten samlades vi partysugna i stora tältet för att se King Jammy Sound System, Robert Lee och Lecturer spela skivor och toasta häcken av oss. Det var ett bra slut på en sannerligen intensiv resa. Bob Marleys varma röst hördes genom dem massiva högtalarna och summerade upp denna tre dagar långa reggaefestivitet. ”One love, one heart, let’s get together and be alright, I´m pleeding to mankind.” Kan verka uttjatat för vissa och kanske självklart, men det håller än och fler människor borde ta del av just det. Vi på Uppsala Reggae Festival gjorde det, och jag längtar redan till nästa års reggaefrossa. Bless!  Foto: Xulio Gonzalez
|
Comments
RSS feed for comments to this post