| Festen fortsätter i mina tankar |
| Written by Angie Peters |
| Sunday, 08 August 2010 16:55 |
|
Efter Kapten Röd drog loss på scenen igår fick han hela det fullpackade tältet att ånga. Publiken var med, publiken var på. Trycket var högt och blev ännu högre när kvällens stjärnartist Anthony B gick på stora scenen. Precis då efter ett kort regnuppehåll öppnade sig skyarna igen och gav oss en dyngsur men underbar festivalavslutning. Man whatta man! Hans otroliga scennärvaro gav glädje och rysningar på samma gång. Jag stod mitt i mitten viftandes min Bob Marley du-rag, skrattandes åt Anthony B’s galet snygga sick-sack baklänges benflippar. Något som var kul för vissa, mindre kul för andra, var dessa två uppblåsta blå-genomskinliga badbollar som kastades runt över folks huvuden i publiken, och ibland upp på scen. Tur att Anthony B hade ”a sense of humor” och kickade tillbaks dem igen. Måste ju också berömma Anthony B för hans råsnygga skjorta. Vit, stylish design med broderade rödfärgade blommor längst ned i högra kanten. Efter spelningen kom URF-teamet upp på scen och tackade alla och sa att vi kommer att ses här igen för 20-års jubileumet också. Sen var det slut. När folkmassorna hade skingrats såg man hur gigastora vattenpölarna var som alla reggaeälskare hade stått o hoppat i. Några med gummistövlar på, de flesta med tygskor som efter detta gått sin sista gång. Nu såhär i efterhand när jag tänker tillbaka på festivalens så var en av de trevligaste stunderna inne i barntältet där vi tillsammans med de superpedagogiska lekledarna dansade afrodans, sjöng massa roliga visor och berättade spännande sagor om apor på äventyr sittandes i en cirkel där var och en fick berätta sin story. Det roligaste var nog att det var fler vuxna än barn som var med i tältet och det visar nog bara på att vi vuxna behöver hålla barnasinnet vid liv lite för att inte upplösas av alla måsten, ansvar, kontroll etc. Här i barntältet fick vi bara vara, leka lekar och vara spontant kreativa. Jättebra initiativ till detta och all kredd till lekledarna! Det känns faktiskt lite småsorgligt att reggaefestivalen är över. Önskar att det skulle funnits en vecka utav det här, med mera ”rasta spirit” runt på stan. Min kompis sa till mig att om Uppsala skulle bli en äkta reggaestad någon gång med reggaemusik ut mot gator och torg, Ital stews på var och varje krog, ”legalised …” Hmm, kanske inte, Uppsala ligger fortfarande i Sverige, så flyttar hon i alla fall direkt, och jag med tror jag faktiskt, och rätt många till skulle nog också göra det. Min poäng är; Sverige behöver mera reggae på flera ställen i högre tappning. Och vi reggaeälskarna är dem som kan få fram det. Wherever you go people – Aks for deh reggae! Peace ‘n’ Out for this time/ Reggae Queen Mitt fullständiga betyg på Uppsala Reggae Festival 10-års jubileum 2010 blir; Fyra Rastas 
|