Okey, okey, okey … nu kan det inte toppas mera. Efter Jah Cure’s grymma start följde URF’s nykomling Ie Ye med världssköna toner och högt Reggae-gung. Tätt därefter gick Alborosie på och levererade alla sina hits. Regnet hade precis slutat och flaggorna från publiken svajade högt i skyn. Albo’ fick igång alla på att sjunga, speciellt mrf låten Operation Uppsala. I mellansnacket pratade han om weed och polisen, sen körde han på med att ”We are no criminals” etc.

Men hans spelning gick så fort. Han nämnde att han måste gå för att det var försenat och sista låten blev ”Kingston Town”, sen var det bra med det. Men showen, den var grym!

Samtidigt gick Million Stylez på i tältscenen fast det hann jag inte med tyvärr. Just nu är Busy Signal på huvudscenen, och driver igång stämningen ännu högre. Fett nice, är allt man kan säga.

Gick förbi Milkshaketältet och hörde mig för om kvällens förväntade utomhus-Dancehall, men grabbarna sa att de låg lågt ikväll.

För övrigt har jag gjort allt man kan göra på en festival. * Viftat med Grenadas jätteflagga i publiken. * Hoppat högre än någonsin och sjungit som en galning.* Tagit mig igenom BajaMaja-fobien (jag hatar bajamajor, men nöden har ingen lag). * Smugglat in sprit i en påse och delat med mina vänner i skymundan. * Hånglat … hmmm, nej inget hångel än, måste nog ringa min älskling och kolla om han ställer upp … Annars är nog festivalchecklistan så gott som avcheckad.

Just nu ekar det i bakgrunden av Busy Signals sköna toner. Natten känns ung. Reggaen är här för att stanna. Uppsala, fortsätt med er mission, where ever you go…!

Love Reggae Queen

Precis innan grindarna står han där, gungandes på lina i solens sista nedgående strålar, Black Superman – som varit här sen urminnes tider känns det som. Hans riktiga namn är Oscar Marcus och i år har han på sig sin gul-röda supermandräkt. ”Respect” säger han och slår sig över hjärtat efter vårt lilla chitt-chatt.

Inne på festival området igen är det fullt ös. Abyssinians är på scen – Aaaaasgrymma!

Men därefter kom killarna från Morgan Heritage och körde massa wailig, soulig reggae, som fick mig att somna till lite.

Drog mig in till Milkshake-tältet och snackade med killarna där som levererade den fetaste utomhus Dancehall festen igår. Ahmed & Medhane är de två grymma snubbarna som är på URF för första gången och ville göra något kul för sig själva och sina vänner. Milkshakeförsäljningen gick tydligen inte så bra (5 sålda milkshakes igår typ), men folket älskar dem. Kanske för att de har den fetaste anläggningen och Sverige bästa Dancehall DJ’s Al-Azif & Youth Man i sin monter. Tyvärr uppskattades inte Dancehall-Milkshaketältet helt av ledningen på URF, det drog för mycket uppmärksamhet helt enkelt. Fast ryktet säger att trots gårdagens Babylon-mothugg så kommer de att köra på tills de faller …

Nu ska Bunny Wailer upp på scen. Mer detaljer kommer ….

Peace ’n’ Love/ Reggae Queen

Dagen har flytit på fint här i Uppsala City. Pulsen har varit glad men lite seg. De flesta festivalbesökare har spenderat dagen med att sola sig vid ån, käka kebab, shoppa på rean och självklart försett sig med kvällens förfestardricka från ”da Systemet”.Efter gårdagens avslutning med Gentlemans upproriska inledningstal ala ”Are you ’fraid of di police people?”, ”I can’t believi it! This is the first Reggae festival when I can’t smell no weed!” med avslutningen; “Light up your spliffs!”, så undrar man ju på vilken nivå ganja-indrivningen kommer att hamna på ikväll och på lördag. Speciellt på lördag då Alborosie kommer att uppmana alla att ta sig en jolle med sin ”Operation Uppsala” låt.

För övrigt var kvällens bästa happening i milkshake-tältet, där de hade en egen DJ som blastade de bästa Dancehall låtarna och alla stod på gräset utanför under stjärnklar himmel och dansade sig svettiga. Precis som i Karibien. Me like it!

Nu innan kvällens festival börjar, börjar jag med en liten förfest i parken med grill, det sista av solen (det ska tydligen regna imorgon L ), lite ekologiskt vin och min crew av goda vänner o familj.

C U Later/ Reggae Queen

De svenska artisterna intar scenen. Amsie Brown=asgrym, gav skönt gung, Kalle Bah – mindre bra, lite för mycket onödigt wailande där. Misty Roots från England är uppe nu och ger ”sweet brass” och kärlek till alla.

Något skumt som har hänt under en timme nu är ca 5 st 1-minuts strömavbrott för flera av tälten, stackarna som jobbar där, man hör alla deras aaaaw och aaaargh när det händer. Säkert någon kortslutning av något slag.

För övrigt är det en sköööööön torsdag. Red Stripen svalkar min strupe. Har just smakat av Back A Yards goda jamaikanska mat. Det är peace och love överallt. Mörkret har fallit och nu blir det myspys stämning av ljusen ifrån alla de olika stånden. Ska gå o ta mig en donut nu ...

Area turns green … Wohoo, folk e happy happy och skönt klädda. En tjej är iklädd Brasiliens flagga *enbart*! Festivalen är fylld av glada barn, många fler än förra året och allt är så mycket mer kompakt?! Okej det är mindre område och några fler tält så allt känns mycket mysigare. Nytt för i år är fler godistält, en Pressbyråkiosk i mitten, Etiopiskt mattält och en utomhus grill, yummie yummie! Minus redan nu får Baja-Majorna, det finns typ inga. Fattar inte hur de ska lösa detta när blåsan håller på att sprängas på 300 pers samtidigt. Jag har räknat. Det finns ca 15 bajamajor på uppskattade 8.000 besökare. Help anyone? …

Innan grindarna löper ”Reggaeparken” fram. Folk sippar sina egenköpta öl, solen är på väg ned. Flera har I-poden ihop med högtalare som pumpar ut softa reggaetoner. Kön vid grindarna är inget skämt, den ringlar sig verkligen segt fram, men förmodligen p.g.a. den sedvanliga väskgenomsökningen på jakt efter sprit, ganja och vapen och ganja, sa jag ganja förresten?

Innan jag kom hit visade nyheterna på SVT det förberedda polisuppbådet som vankas festivalens fredsälskande besökare. De som blev intervjuade berättade att många av deras vänner hade avstått ifrån att komma på festivalen för att de hade vid tidigare tillfällen p.g.a. deras ”look” blivit intagna för drogprov inte bara en men flera ggr. Vi får se hur det går i år då Farbror Blå….