| Poesi & politik rör upp känslor |
| Written by Rikard Rehnbergh |
| Sunday, 28 November 2010 10:08 |
 Det blev en kall dag och kväll av protester i Stockholm onsdagen den 24 november i samband med den årligt återkommande poesifestivalen. Dels var det så kallade Sverigedemokratisk ungdom (SDU) arga över de många utländska poeterna som skulle läsa på Dramatens lilla scen. Och dels blev de mäkta upprörda över att Madeleine Grive (redaktör för tidskriften 10TAL och konstnärlig ledare för Stockholms poesifestival) sliter sönder en hakkorsflagga på fotot till det pressmeddelande, som skickades ut inför festivalen, som lyder: ”Högerextrema tendenser har på senare år växt sig allt starkare i Europa och nu har vi ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Stockholms Poesifestival tar avstånd från främlingsfientlighet. Genom röster från hela världen protesterar vi mot intolerans och främlingsskräck! Det är dags att göra motstånd genom att välkomna det främmande, annorlunda, människor och kulturer av alla de slag.” Därför stod de där, utanför Dramaten, med blågula flaggor i händerna medan en partimedlem deklamerade ”svenska” dikter av ”svenska” diktare, som von Heidenstam och Fröding. Fastän varken någon större recitationskonst eller innerlighet gick fram i snålblåsten och snöyran. Detta fick i sin tur Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) att reagera, och svara med en samling som läste ”utländska” dikter av ”utländska” diktare. Och från den gruppen var åtminstone engagemanget och genuiniteten märkbar. Det var väl en tjugo personer på varsin sida om de två piketbussarna som strategiskt placerats mitt emellan de två grupperingarna. Nej, desto bättre lät det då inne på Dramatens lilla scen något senare. Den asylsökande svensk-palestinske poeten Ghayath Almadhoun inledde festivalen och läste innerligt från sin nyligen översatta diktsamling ”Asylansökan” (Ersatz förlag, rekommenderas varmt). Skådespelaren Amanda Ooms verkade märkbart berörd av vad Almadhoun läste och hon tolkade, bland annat en dikt med arabiskans tusen olika ord för öken. Tala om rikt språk. Därefter tågade de båda rakt ut till SUF-gruppen och läste poesi för folket utanför. Vad SDU reagerade på det bör vara osagt. Efter paus fortsatte 10TAL det Afrikatema som var årets huvudsakliga på Bok- & biblioteksmässan i Göteborg i september. Systrarna Alison & Yvonne Owuor från Nairobi, Kenya, var inbjudna att läsa sin poesi respektive prosa. Dessvärre blev höggravida Alison avrådd från att resa till Sverige, så skådespelaren Anna Wallander fick ta hennes plats. Men det blev lite märkligt, nästan surrealistiskt att först höra Yvonnes prosapoem med tydlig ”Queen’s English diction” (systrarna har gått i engelska skolor i Nairobi tillhör således de rikare skikten i landet) och sen Annas läsning av Yvonnes dikter med markant svensk-engelsk brytning. Sedan kan man fråga sig om det verkligen är mödan värd att flyga eller flyga in någon från Nairobi till Stockholm för blott fem, tio minuter på scen? Passet avslutades med att en ny spännande konstellation gjorde debut: skönsjungande Tityos med inte fullt lika tonsäkra Theodor Jensens (från Broder Daniel) nya projekt Keep Company. Bandet drog av tre låtar och det lät lovande. Kvällen skulle avslutas med efterfest på Berns, men emedan stället är satt i facklig blockad var det många, däribland undertecknad, som valde att inte fortsätta dit. Och mycket riktigt så mötte SUF upp även utanför Berns. En hektisk afton i Stockholm med andra ord, och då har vi ännu inte nått den 29 (första dagen för klimatmötet COP16 i Cancún) och den 30 (krigarkungen & kåldolmeintroduktören Karl XII:s dödsdag) november. Var det någon som sade att poesi inte är politisk? Foto: Cato Lein Rikard Rehnbergh |
Comments
RSS feed for comments to this post